Stadsdomarna bad dem ihållande om, att resa, ty de var rädda för deras inflytande över folket, och för Himmelens kraft, som tagits i bruk för de oskyldiga männens skull, som olagligt hade piskats och fängslats. Enligt de principer, som Kristus hade angett, skulle inte apostlarna stanna kvar, där de var oönskade. De rättade sig efter stadsdomarnas anmodan, men hastade inte i väg överilat. De gick glada från fängelset till Lydias hus, där de mötte de nyomvända till Kristi tro, och berättade om hela det förunderliga sätt, som Gud hade behandlat dem på. De berättade om sin upplevelse på natten, och om fångvaktarens samt fångarnas omvändelse.