Inte oss, Herre, inte oss utan ditt namn skall du ge ära, du som är god och trofast! Psaltaren 115:1. Detta var den anda, som genomströmmade Israels befrielsesång, och det är den anda, som borde bo i allas hjärtan, vilka älskar och fruktar Gud. Genom att befria våra själar från syndens slaveri, har Herren utfört en större frälsning för oss, än hebréernas räddning vid Röda Havet. Vi borde, liksom den hebréiska härskaran, prisa Herren, av hjärta och själ och med röst för hans underbara gärningar mot människor [Psaltaren 107:8]. De, som begrundar Guds stora yttringar av nåd och inte glömmer Hans mindre gåvor, skall kläda sig i glädjens mantel och lovsjunga Herren i sina hjärtan. De välsignelser, som vi dagligen tar emot av Gud, och framför allt annat Jesu död, som gjorde det möjligt för oss, att vinna sällhet och uppnå himmelen, borde ständigt väcka tacksamhet hos oss. Vilken barmhärtighet, vilken oförliknelig kärlek Gud har visat oss förlorade syndare, då Han förenade oss med Sig Själv, för att vi skulle bli Hans egendomsfolk! Vilken uppoffring vår Frälsare har gjort, för att vi må kallas för Guds barn! Vi borde prisa Gud för det saliga hoppet, som erbjuds oss genom den stora återlösningsplanen. Vi borde prisa Honom för det himmelska arvet och för Hans dyrbara löften, prisa Honom, eftersom Jesus lever, för att be och mana gott för oss.