Prinsen blev bedrövad och förbittrad samt lämnade kungen och kom ej mer tillbaka till högtiden. Med sorgset sinne begav han sig på den utsatta tiden till den plats, där David väntade att få höra, vilka kungens avsikter mot honom var. När de träffades, föll de varandra om halsen och grät bittert. Kungens oförsonliga hat fördystrade de unga männens liv, och deras stora sorg kunde inte uttryckas i ord. Jonatans sista ord till David, när de skildes åt, för att gå sina olika vägar, var: "'Farväl. Vi båda har svurit varandra en ed i Herrens namn: Herren skall vaka över förbundet mellan mig och dig och mellan våra efterkommande för all framtid.'"