”De principer som denna berömda protest innehåller ... bildar själva grunden i protestantismen. Denna protest motsätter sig två missbruk som människor gör sig skyldiga till i trosangelägenheter, nämligen för det första det olovliga ingreppet från myndigheternas sida, och för det andra kyrkans godtyckliga auktoritet. Protestanterna sätter samvetets makt över de världsliga myndigheternas, och Guds ords auktoritet över den synliga kyrkan. De avvisar den borgerliga makten,när det gäller det som angår gudomliga angelägenheter och säger med profeten och apostlarna: 'Man måste lyda Gud mer än människor.' De upphöjer Jesu Kristi krona framför kejsar Karl V:s krona. Men de går längre. De fastslår principen att all mänsklig lära måste underordnas Guds ord.” (D' Aubigné, band 13, kap 6). Protestanterna hävdade dessutom rätten till att fritt uttrycka sin övertygelse om sanningen. De skulle inte bara tro och lyda Guds ord utan också förkunna vad det lär. De förnekade prästerskapets och de världsliga myndigheternas rätt att ingripa. Protesten i Speier var ett starkt vittnesmål mot religiös intolerans. Den hävdade att alla människor har rätt att tillbe Gud i överensstämmelse med sitt eget samvete.