"Din nåd är bättre än lif;
mina läppar skola prisa dig. . .
Min själ varder mättad såsom af märg och fett,
och med jublande läppar lofsjunger min mun,
när jag ihågkommer dig på mitt läger
och under nattens väkter tänker på dig.
Ty du är min hjälp,
och under dina vingars skugga jublar jag."