Tillämpning på det judiska folket
Då Kristus formulerade liknelsen om den rike mannen och Lasarus, förekom det många i den judiska nationen i den rike mannens ynkliga tillstånd, som använde Herrens goda för självisk tillfredsställelse och förberedde sig för att höra meningen: ”Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.” Danielsboken 5:27, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Den rike mannen gynnades med varje timlig och andlig välsignelse, men han vägrade att samarbeta med Gud i användningen av dessa välsignelser. Så var det även med den judiska nationen. Herren hade gjort judarna till förmedlare av den heliga sanningen. Han hade utsett dem till förvaltare av Sin nåd. Han hade gett dem alla andliga och timliga fördelar, och Han uppmanade dem att förmedla dessa välsignelser. Särskild undervisning hade givits dem i fråga om deras behandling av sina bröder som hade förfallit, av främlingen inom deras portar och av de fattiga ibland dem. De skulle inte försöka att vinna allt för sin egen fördel, utan de skulle minnas de behövande och dela med sig till dem. Och Gud lovade att välsigna dem i enlighet med deras gärningar av kärlek och barmhärtighet. Men liksom den rike mannen sträckte de inte fram någon hjälpande hand för att överbringa den lidande mänsklighetens timliga eller andliga nödvändigheter. Fyllda av stolthet betraktade de sig själva som Guds utvalda och gynnade folk; men de tjänade eller dyrkade inte Gud. De satte sin lit till att de var Abrahams barn. ”’Vi är Abrahams barn”, sade de med stolthet i rösten. (Johannesevangeliet 8:33.) Då krisen inträffade, avslöjades det att de hade skilt sig från Gud och hade litat på Abraham, som om han vore Gud.