Gud hade bevisat Josef och Maria stor ära, i det han anförtrodde sin Son i deras omsorg. Änglar hade förkunnat hans födelse, och vise män från Österlandet hade tillbett honom. Gud hade väglett Josef för att bevara Frälsarens liv. Men Kristi föräldrar hade så fördjupat sig i samtal med vänner och släktingar, då de återvände från Jerusalem med folkskaran, att de hade glömt sin heliga plikt. De kom inte att tänka på Jesus på en hel dag, ehuru de inte borde ha glömt honom ett ögonblick. Då de fann Jesus, och deras bekymmer försvann, erkände de inte sin egen försumlighet, utan tadlade honom. Denna tadel överförde han milt, men dock bestämt, på dem själva. Här vid detta tillfälle uppenbarade Jesus för första gången sitt rätta förhållande till Gud. Hans ord till Maria visar, att han även i sin barndom inte var ovetande om sin himmelska mission. Oaktat hans föräldrar inte fullt kunde förstå hans ord, fattade Maria likväl delvis deras betydelse. Hon visste, att Jesus inte hänsyftade på sin jordiske fader utan till Jehova, och hon bevarade inte blott hans ord för att överväga dem i framtiden, utan hon lade också på hjärtat den undervisning, som de innehöll och vilken blev henne till nytta.