Judarna hade i århundraden förgäves försökt att påvisa, hur Guds löfte till Haggai gått i uppfyllelse; men de var så förblindade av stolthet och otro, att de inte kunde se den verkliga betydelsen av profetens ord. Det andra templet blev inte hedrat med Herrens härlighets sky, utan av själve den person, i vilken hela gudomlighetens fullhet bor lekamligen. Han, som var Gud uppenbarad i köttet, Han, som var hela mänsklighetens stora hopp, Han hade i sanning kommit till Sitt tempel, då Mannen från Nasaret undervisade och helade i dess heliga förgårdar. Det var Kristi närvaro och den allena, som gjorde det andra templets härlighet större än det förstas. Men Israel avböjde den gåva, som himmelen erbjöd. Då den ödmjuke läraren den där dagen gick ut genom dess gyllene port, lämnade härligheten templet för gott. Frälsarens ord: ” Se, ert hus kommer att stå öde”, hade redan gått i uppfyllelse. Matteusevangeliet 23:38.