Under den långa rättssaken höll han orubbligt fast vid sanningen. Då han ställdes inför valet mellan att ta tillbaka sin lära eller att lida döden, valde han martyrens öde. Guds nåd höll honom uppe, och under de kvalfyllda veckor, som gick, innan den slutgiltiga domen föll, fylldes hans själ av himmelsk frid. Han skrev till en vän: ”Detta brev skriver jag i mitt fängelse och med min kedjade hand. Jag väntar min dödsdom i morgon. När vi med Jesu Kristi hjälp möts igen i det kommande livet med dess härliga frid, skall Du få veta, hur barmhärtig Gud har varit emot mig, och hur kraftfullt han har stått mig bi i frestelser och prövningar.”