Redan tidigt i församlingens historia började den "laglöshetens hemlighet" som hade förutsagts av aposteln Paulus att utfara sitt fördärvbringande verk. De falska lärare som Petrus hade varnat de kristna för, började framställa sina villfarelser. Många blev snärjda i deras falska läror. Några vacklade under prövningarna och frestades att uppge sin tro. Vid den tidpunkt då Johannes skrev denna uppenbarelse, hade många förlorat sin första kärlek till evangelium. Men i sin stora nåd lämnade Gud inte församlingen att fortsätta i sitt förfall och tillbakaglidande. I ett budskap av oändlig mildhet uppenbarade han sin kärlek för dem. Hans varma önskan är att de skall bygga på fast grund för evigheten. "Betänk då" , vädjar han, "varifrån du har fallit och bättra dig, och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid." – Upp. 2:5.