Låt oss lägga av vår självhävdelse! När vi blir varse hur ödmjukt och fritt från självhävdelse Jesu liv var inser vi snart att vårt eget uppförande t o m när det är som bäst är ganska bristfälligt. Då upptäcker vi att det oberoende och den självständighet som vi gärna berömmer oss av i själva verket är tecken på osjälvständighet och beroende av Satan. Det ligger i människans natur att hävda sin identitet och slåss för sin rätt, men om vi lärt något av Jesus gör vi det inte på ett sätt som inkräktar på andra. Vi behöver inte höja vår röst över andras. Jaget är underkastat den helige Ande. Vi kämpar inte för att få de flesta och bästa fördelarna. Det är inte så viktigt för oss längre att armbåga oss fram till rampljuset. Så småningom har det gått upp för oss att vi nått allra högst när vi slagit oss ner vid Jesu fötter. När vi vänder oss till honom ger han oss allt vi behöver för vårt liv. Paulus hade upplevt detta och vittnade om det: "Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever i världen, lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig" (Gal 2:20). Han kunde uppmana: "När vi åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värt än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus" (Fil 4:7).