Jesus förklarade, att han inte kunde göra något av sig sejälv, ”utan endast det han ser Fadern göra.” Hans förhållande till Gud förbjöd honom att uträtta något oberoende av Fadern; han kunde inte göra något emot hans vilja. Vilka skarpa tillrättvisningar dessa ord innehöll i synnerhet för dem, som ville straffa Guds Son, emedan han uträttade den gärning, som han var sänd till jorden för att uträtta! De hade skilt sig från Gud genom sina ogudaktiga handlingar och sökte i sin stolthet och inbilskhet att leva oberoende av honom. De förtröstade på sig själva i allting och kände inte något behov av en högre visshet än sin egen, som kunde vägleda deras handlingar.