Prästen hade denna morgon utfört den högtidliga ceremonin, som var en sinnebild på öknens klippa, vilken blev slagen, så att vattnet strömmade ut av den. Denna klippa var en bild på Kristus. Hans ord var livets vatten. Medan Jesus sålunda talade till folket, fylldes deras hjärtan med en förunderlig känsla av vördnad, ja, många var färdiga att med den samaritiska kvinnan utropa: ”ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig”.