De andra träden i trädgården hade heller ingen frukt; men det fans inga blad på deras grenar, därför uppväckte de inga förväntningar och frambragte heller ingen missräkning. Dessa bladlösa träd föreställa hedningarna, som inte berömma sig av någon utomordentlig fromhet. Å dem är Skriftens ord användbara, att ”det var inte fikkonens tid.” Men under det judarna framställde sig med ett stort självförtroende såsom ypperligare än alla andre, kände hendingarna till en del sin brist och svaghet och längtade efter en bättre dag, ett klarare och mera pålitligt ljus, som kunde vägleda dem.