Det föreligger nu ett absolut behov även hos läkare, reformatorer inom behandling av sjukdomar, för egna, noggrannare ansträngningar för att föra arbetet framåt och uppåt och att intresserat instruera dem som söker medicinsk skicklighet för att fastställa orsaken till deras svagheter. De bör på ett speciellt sätt fästa uppmärksamheten på de lagar som Gud har fastställt, vilka inte kan överträdas ostraffat. De uppehåller sig mycket vid sjukdomstecknen, men väcker som allmän regel inte uppmärksamheten på de lagar som måste följas heligt och intelligent för att förhindra sjukdom. Särskilt om läkaren inte har varit korrekt i sin dietpraxis, om hans egen aptit inte har begränsats till en enkel, hälsosam kost, i stor utsträckning kasserat användningen av kött från döda djur – han älskar kött – han har utbildat och uppodlat en smak för ohälsosam mat. Hans idéer är snäva, och han utbildar och disciplinerar sina patienters smak och aptit till att älska det han älskar, i stället för att ge dem sunda principer för hälsoreform. Han ordinerar sjuka patienter kött, kött, när det är den allra värsta dieten som de kan ha; den stimulerar, men ger inte styrka. De undersöker inte sina tidigare vanor att äta och dricka, och lägger ej särskilt märke till sina felaktiga vanor som i många år har lagt grunden till sjukdomar.