(233) Jag anser, att frågor som dessa inte bör läggas fram inför mig. Jag tycker inte, att det är min skyldighet, att hantera sådana ämnen, såvida inte ärendet klart och tydligt har framställts för mig. Det borde i församlingen finnas bröder, som äger visdom nog, att tala med bestämdhet rörande det här ärendet. Sådant här förstår jag mig inte på. Jag tror inte, att Gud önskar att jag skall ta en dylik börda på mig. I fall de inte klarar av, att avgöra sådana här saker själva genom bön och fasta, då bör de fortsätta [med] fasta och bön, tills de klarar av det.