Jag skulle råda dem som gör i ordning en kort klänning att arbeta i, att visa god smak och att göra den prydlig när den sys. Se till att den görs ordentligt så att den passar figuren fint. Även om det är ett arbetsplagg bör den vara snygg och klippas till efter ett mönster. När systrarna håller på med sitt arbete ska de inte sätta på sig kläder som får dem att se ut som fågelskrämmor, som skrämmer bort kråkor från majsfältet. Det betyder mer för deras män och deras barn att se dem i ett snyggt och välsittande plagg, än för dem som bara är gäster eller främlingar. Somliga hustrur och mödrar verkar tycka att det inte spelar någon roll hur de ser ut när de håller på med sitt arbete och när det bara är deras män och barn som ser dem. Men de är mycket noga med att klä sig fint för dem som inte har några särskilda (465) anspråk på dem. Är det inte viktigare att få mannens och barnens uppskattning och kärlek, än främlingars och vanliga vänners? Mannens och barnens lycka bör vara heligare för varje hustru och mor än någon annans. Kristna systrar borde aldrig klä sig extravagant, men alltid klä sig så snyggt, anständigt och hälsosamt som deras arbete tillåter.”