Det var vid den här tiden vi började arbeta för våra bröder och vänner nära Greenville. Som på många andra platser, behöver våra bröder där hjälp. Det var några som höll sabbaten, som ännu inte tillhörde församlingen och också några som hade övergett sabbaten, som behövde hjälp. Vi kände att vi ville hjälpa dessa stackars människor, men de ledande brödernas tidigare tillvägagångssätt och nuvarande inställning till dessa personer, gjorde det nästan omöjligt för oss att få en nära kontakt med dem. Under arbetet med de felande hade några av våra bröder varit alltför stränga, alltför skarpa i sina uttalanden. Och när några ville förkasta deras råd och skilja sig från dem, ville de säga: ”Om de vill gå, så låt dem gå.” Så länge en sådan brist på Jesu medkänsla, tålamod och ömhet (19) visades av Hans bekännande efterföljare, var dessa stackars, felande oerfarna själar, motarbetade av Satan, säkra på att lida trons skeppsbrott. Hur stora de felandes synder och överträdelser än måtte vara, måste våra bröder inte bara lära sig att visa vår Store Herdes ömhet utan också Hans odödliga kärlek till stackars, bortsprungna får. Våra predikanter arbetar hårt och håller föreläsningar vecka efter vecka och gläder sig över att några få själar tar emot sanningen. Trots detta ödelägger bröderna, som annars är så beslutsamma, deras arbete på fem minuter genom förhastade ord, som dessa: ”Om de vill gå, så låt dem gå.”