Det finns ännu en grupp som framställs i liknelsen. Män och kvinnor som lyssnar till ordet blir övertygade om sanningen och tar emot den utan att se sina egna hjärtans syndighet. Kärleken till världen intar en stor plats i deras tillgivenhet. I handel älskar de att få ut det bästa av en förmånlig affärsuppgörelse. De slingrar sig och genom bedrägeri och svindel skaffar de sig vinst, som för alltid visar sig vara som törne för dem, för den den vill få deras goda syften och avsikter att förlora jämvikten. Den goda säden som såtts i deras hjärtan är kvävd. Ofta är de så fulla av oro och bekymmer och är så rädda för att de inte kan skaffa medel eller att de kommer att förlora det de har vunnit, att de gör de timliga angelägenheterna till det viktigaste. De ger inte den goda säden näring. De är inte med på möten, (113) där deras hjärtan kan bli styrkta av särskilda religiösa förmåner. De är rädda för att de kommer att få möta någon materiell förlust. Rikedomens bedräglighet leder dem att smickra sig med att det är deras plikt att sträva och tjäna allt de kan, så att de kan stödja Guds sak. Ändå är det så att ju mer deras jordiska rikedom växer, dess mindre är deras hjärtan benägna att dela sina rikedomar, tills deras hjärtan helt har vänts bort från den sanning de älskade. Den goda säden är kvävd, för den har blivit övervuxen med onödiga världsliga bekymmer och onödig oro, övervuxen av kärlek till världsliga nöjen och till den ära som rikedom ger.