En sådan familje- och församlingsgemenskap är mycket behaglig för de naturliga känslorna, men det är, när allt kommer omkring, inte det bästa för utvecklingen av symmetriska, kristna karaktärer. Den nära släkskapen och det familjära umgänget man har med varandra, medan man är förenade i församlingens förmåga, försvagar inflytandet. Den värdighet, den högaktning, den tillit och kärlek, som gör församlingen framgångsrik, bevaras inte. Alla parter skulle vara mycket lyckligare över att vara åtskilda och besöka varandra då och då och deras ömsesidiga inflytande skulle bli tio gånger större.