Evigheten ligger framför oss. Snart skall förlåten lyftas. Vad tänker vi på, som har så stort ansvar, när vi klänger oss fast vid vår själviska kärlek till bekvämligheten, medan människor går förlorade runt omkring oss? Har våra hjärtan blivit så ytterligt förhärdade? Syskon, tillhör ni den grupp som har ögon som inte ser och öron som inte hör? Har Gud förgäves gett er kännedom om Hans vilja? Har Han förgäves sänt er den ena varningen efter den andra? Tror ni på den eviga sanningen om vad som snart skall ske på jorden, att Guds straffdomar snart skall övergå folken, och kan ni fortfarande sitta i lugn och ro, oföretagsamma, sorglösa och älska vällusten?