Liksom den spetälske, hade den lame förlorat allt hopp om tillfrisknande. Hans sjukdom var en följd av ett liv i synd. Hans lidande förbittrades av samvetskval. Han hade långt dessförinnan sökt fariséernas och läkarnas hjälp i hopp att få lindring från själsligt lidande och fysiska plågor. Men de fastslog kallt, att han var obotlig och överlämnade honom åt Guds vrede. Fariséerna ansåg sjukdom vara ett bevis på Guds missnöje. De höll sig på avstånd från de sjuka och behövande. Ändå var det ofta just dessa som höll sig själva för heliga, som var större syndare än de lidande som de fördömde.