När Jesus vände sig till fariséerna med frågan, om det enligt lagen var lovligt att göra gott eller att göra ont på sabbaten, att rädda liv eller att döda, ställde han dem ansikte mot ansikte med deras eget onda uppsåt. De jagade honom med bittert hat, därför att han räddade liv och ville skänka människorna lycka. Vilket var bättre: att döda på sabbaten, som de lade planer för att göra, eller att hjälpa människor som var hemsökta av sjukdom och nöd, såsom han gjorde? Var det mera rättfärdigt att hysa mordbegär på Herrens heliga dag än en allomfattande människokärlek, som tog sig uttryck i barmhärtiga gärningar?