När begränsade, felande människor ger uttryck för, att de ser sig själva som av större betydelse, än Gud, när de (356) anser sig själva rättfärdiga, och likväl inte visar den andliga blidhet, som kännetecknade vår Herre Jesu liv, kan vi veta, att med mindre de omvänder sig, skall ljusstaken snabbt tas bort från sin plats. Hela himmelen är slagen med häpnad över den förfärliga likgiltigheten hos mänskliga redskap. Människor, som själva frestas till att falla i synd, och behöver tillgivelse, är ändå fulla av självgodhet, och är hårdhjärtade mot en broder, som blivit snärjd av fienden, och vars behov och fara borde framkalla kristligt medlidande och ansträngning, för att han åter skall sätta fötterna på den solida Klippan.