De var i alla tillstånd av hjälplöshet och närmade sig döden. Vissa brände av feber, andra var förlamade, drabbade av vattusot, blinda, döva och halta. Och på avstånd hördes den spetälskes ynkliga rop: Oren! Oren!, då han sträckte ut sina ruttnande händer mot Helaren. Jesu verk började, då den förste drabbade ställdes inför Honom. De bönfallande blev helade genom ett ord från Hans läppar, eller en beröring av Hans hand. Med tacksamhet och glädje återvände de, för att med sina upplysta sinnen och friska kroppar glädja de hem, som de så nyligen lämnat som hjälplösa invalider eller krymplingar.