Apostlarna såg ej sitt arbete i Filippi som förgäves. De mötte mycket motstånd och förföljelse, men Försynens ingripande var till deras fördel, och fångvaktarens och hela hans hus’ omvändelse mer, än gottgjorde för det vanrykte och det lidande, som de hade gått igenom. I lärjungarnas uppförande och sinnesnärvaro såg filipperna andan hos Jesu Kristi religion. Apostlarna kunde ha flytt, då jordbävningen öppnade fängelseportarna, och lossade på deras länkar; men det skulle ha varit ett erkännande av, att de var kriminella och det skulle ha vanärat Kristi evangelium; fångvaktaren skulle ha utsatt sig för dödsstraff, och det kristna inflytandet skulle i allmänhet ha avtagit. Som det nu var, kontrollerade Paulus de befriade fångarna så perfekt, att ingen försökte sig på, att fly.