Då Paulus sålunda talade om de dödas uppståndelse, avbröts hans tal. Några hånade det; andra lade hans ord åsido och sade: ”’Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.’” {Vers 32.} På så vis slutade apostelns arbete för atenarna; ty atenarna klängde sig fast vid sina avgudar, och vände sig bort från en sann och förnuftig religions ljus, trots sitt goda litterära och vetenskapliga rykte. När ett folk är helt nöjt med sina egna bedrifter, går det inte att förvänta sig så mycket av dem. Högt utbildade, och stolta över sin lärdom och förfining, blev atenarna hela tiden mera fördärvade, och närde en stadigt minskande önskan om något bättre, än det de hade.