Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet. – Psaltaren 105:21-22. Josef fördes ut ur fängelset och upphöjdes till, att härska över hela Egyptens land. Det var en ärofull ställning, som likväl var förenad med svårigheter och faror. Man kan inte inneha en hög ställning utan fara. Liksom stormen lämnar den anspråkslösa blomman i dalen oskadad, medan den rycker upp det prydliga trädet på berget med rötterna, likaså kan de, som har behållit sin rättskaffenhet i en ringare samhällsställning, dras ned till avgrunden genom de frestelser, som angriper dem, då de vunnit världslig framgång och utmärkelse. Men Josefs karaktär bestod provet från såväl mot- som medgång. Han visade samma trohet mot Gud, när han befann sig i Faraos palats, som när han var i fängelsets cell. Han var fortfarande en främling i ett hedniskt land, skild från sina släktingar, som tillbad Gud; men han var fullt övertygad om, att den gudomliga handen hade lett honom, och med fast tillit till Gud fullgjorde han troget sina åligganden. Genom Josef fick kungen och stormännen i Egypten kännedom om den sanne Guden, och fastän de klängde sig fast vid sitt avguderi, lärde de sig likväl att respektera grundsatserna, som visade sig i livet och karaktären hos Jehovas tillbedjare.