Filistéerna gav sina gudar äran för segern, och de utmanade i sin hänförelse Israels Gud. En fest ordnades till Dagons ära, fiskguden, "havets beskyddare". Från land och stad inom filistéernas område samlade sig folket och dess hövdingar. En stor mängd tillbedjare fyllde det ofantligt stora templet och trängdes i gallerierna omkring taket. Det var ett festligt och muntert skådespel; offertjänsten utfördes under stor ståt i förbindelse med musik och gästabud. Sedan fördes Simson in såsom det förnämsta beviset på Dagons makt. Höga glädjerop uppgavs vid hans inträde; folk och hövdingar begabbade honom i hans elände och prisade guden, som hade över vunnit den, vilken härjat deras land. Efter en stund föregav Simson sig vara trött och bad om tillåtelse, att få stödja sig mot de två mellersta pelarna, som bar upp templets tak. Sedan sade han i tysthet denna bön: "'Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna!'" När han yttrat dessa ord, fattade han om pelarna med sina kraftiga armar och böjde sig ned, utropande: "'Må jag dö på samma gång som filisteerna!'" Härvid föll taket och dödade på en gång hela den stora folkskaran. "De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde."