Ingen kan själv förstå sina fel. "Ett falskt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat. Vem kan förstå det?" Jer 17:9. Vår mun kan kanske uttrycka en andlig fattigdom som hjärtat inte erkänner. Samtidigt som vi samtalar med Gud om fattigdom i anden kan hjärtat svämma över av egenkärlek till sin egen överlägsna ödmjukhet och upphöjda rättfärdighet. Det finns bara ett sätt att skaffa en sann kunskap om sig själv. Vi måste se på Kristus. Människan upphöjer sin egen rättfärdighet genom att hon nonchalerar honom. När vi begrundar hans renhet och storhet upptäcker vi hurdana våra egna svagheter, vår fattigdom och våra brister i verkligheten är. Vi kommer att se att vi är förlorade och i en hopplös situation. Vi står där klädda i samma självrättfärdighet som alla andra syndare. Vi kommer att upptäcka att om vi någonsin ska kunna bli räddade, blir det inte genom vår egen godhet utan genom Guds oändliga nåd.