Thomas Münzer, den mest verksamme av fanatikerna, var en man med stor begåvning. Om han blivit ledd på rätt sätt skulle han ha kunnat uträtta mycket gott. Men han hade inte lärt sig de första grunderna i sann kristendom. ”Han var besatt av en önskan att reformera världen och glömde i likhet med alla de andra fanatikerna att reformationen skulle börja med honom själv.” (Samma källa, band 9, kap 8). Han strävade ivrigt efter att uppnå ställning och inflytande och var inte villig att vara andre man, ens efter Luther. Han påstod att reformatorn, genom att sätta in Bibelns auktoritet i stället för påven, bara upprättat ett påvedöme i en ny form. Han framhöll att han själv hade fått det gudomliga uppdraget att införa den sanna reformen. ”Den som har denne ande”, sade Münzer, ”har den rätta tron, även om han aldrig i sitt liv får se Bibeln”. (Samma källa, band 10, kap 10).