När myntets klang... När Tetzel gjorde sitt intåg i en stad gick en budbärare framför honom och ropade: ”Guds och den helige Faderns nåd är vid era portar.” (D' Aubigné, band 3, kap 1). Folket bjöd denne hycklande bedragare välkommen, som om han var Gud själv och hade kommit ned från himlen till dem. Denna skamliga trafik förlades till kyrkan. Här steg Tetzel upp på predikstolen och lovordade avlaten som Guds dyrbara gåva. Han förklarade att i kraft av hans avlatsbrev skulle alla de synder som köparen senare skulle komma att begå bli honom förlåtna. Det var ”inte ens nödvändigt att ångra sin synd”. (D' Aubigné, band 3, kap 1). Han försäkrade även sina lyssnare att avlaten kunde frälsa, inte bara de levande utan också de döda. I det ögonblick pengarna klirrade mot botten i hans kista skulle den själ man betalade för släppas ut ur skärselden och flyga till himlen. (Se K. R. Hagenbach, Reformationens Historia, band 1, sid 96). |