Det judiska folket lyssnade inte på varningen. De glömde Gud och förlorade sitt höga privilegium som Hans representanter ur sikte. Välsignelserna de hade fått innebar ingen välsignelse för världen. Alla deras fördelar tillägnades deras egen glorifiering. De berövade Gud den tjänst Han krävde av dem, och de berövade sina medmänniskor religiös vägledning och ett heligt exempel. Liksom invånarna i världen före Syndafloden följde de alla fantasier i sina onda hjärtan. Så fick de heliga ting att framstå som en fars och sade: ”’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel’” (Jeremia 7:4), samtidigt som de förvrängde Guds karaktär, vanärade Hans namn och förorenade Hans helgedom.