Satan tycks vara förlamad, när han ser Kristi härlighet och majestät. Han, som en gång var en överskuggande kerub, kommer ihåg, varifrån han fallit. Han, som var en skinande seraf, en ”strålande morgonstjärna”, är nu fullständigt förändrad och förnedrad. Han är för evigt utestängd från det råd, varav han en gång var en högt ärad medlem. Han ser nu en annan stå vid Frälsarens sida och hylla Hans härlighet. Han ser en lång, majestätisk ängel sätta kronan på Kristi huvud, och han vet, att han själv kunde ha haft denne ängels upphöjda ställning.