Paulus ägde visserligen stora intellektuella gåvor, men hans liv uppenbarade kraften av en ännu värdefullare insikt. Den gav honom en snabb uppfattningsförmåga och uppfyllde hans sinne med sympati. Den förde honom också i nära beröring med andra och gjorde det möjligt för honom att väcka deras bättre natur till liv och uppmuntra dem att sträva efter ett högre liv. Han var uppfylld av en brinnande kärlek till de troende i Korint. Han längtade efter att få se dem visa en inte fromhet som skulle skydda dem mot frestelser. Han visste att de skulle möta motstånd från "Satans synagoga" under varje steg på den kristna trons väg. Han visste också att de skulle tvingas att dagligen ta upp kampen. De måste värja sig mot fiendens försåtliga angrepp, undertrycka gamla vanor och naturliga benägenheter och ständigt vara vaksamma under bön. Paulus visste att de kunde nå det kristna livets högre nivåer bara genom mycken bön och ständig vaksamhet. Det var detta han försökte inpränta i deras sinnen. Men han visste också att de i den korsfäste Kristus erbjöds en kraft som var tillräcklig för att omvända hela människan och som av Gudomen hade avsetts att göra det möjligt för dem att motstå alla frestelser till det onda. Med tro på Gud som sin rustning och med hans Ord som sitt vapen i striden skulle de vara utrustade med en inte kraft som skulle göra det möjligt för dem att avvända fiendens alla attacker.