Saulus blev elev åt lärjungarna. I ljuset från lagen såg han sig själv som syndare. Han såg att Jesus, som han i sin okunskap hade betraktat som bedragare, var upphovet till och grundläggaren av Guds folks religion från Adams dagar, och den trons fullkomnare, som han nu förnam så klart med sin upplysta syn; ja, sanningens försvarare, och profetiornas fullbordare. Han hade betraktat Jesus som ovidkommande för Guds lag, men nu hade hans andliga synförmåga berörts av Guds finger, varvid han lärt sig, att Kristus var hela det judiska offersystemets upphov; att Han kom till världen för den uttalade avsikten, att försvara Faderns lag; och att Han i Sin förebildliga död mötte Sin motbild. I ljuset från morallagen, som han själv menade borde hållas strängt, såg Saulus sig själv som syndarnas syndare. Han ångrade, det vill säga dog bort ifrån synden, och blev lydig mot Guds lag, ägde tro på Jesus Kristus som sin Frälsare, blev döpt, (316) och förkunnade Jesus lika allvarligt och nitiskt, som han tidigare hade anklagat Honom.