Israel hade inte aktat på Guds bud. Medan Guds varnande ord, som han hade ingivit Sakarias till att tala, var på dennes läppar, grep en djävulsk vrede den avfällige konungen, och han befalde, att de skulle dräpa Guds profet. De skriftlärde och fariséerna, som lyssnade till Jesu ord, visste, att han talade sanning, och att blodet av den dräpte profeten hade bestänkt stenarna i tempelgården, och att det inte kunde utplånas, utan vidblev att vittna inför Gud om Israels avfall: Så länge templet stod, skulle fläckarna av denne rättfärdige mannens blod kvarstå och ropa till Gud om hämd. Då Jesus hänsystade på dessa förskräckliga förbrytelser, genomilade en rysning av förfäran mängdens hjärtan.