Samvetsgranna läkare bör vara beredda att upplysa dem som är okunniga och bör med visdom skriva sina recept samt förbjuda de saker i deras kost som de vet är felaktiga. De bör tydligt ange de saker som de anser vara skadliga för hälsans lagar, och låta dessa lidande anstränga sig samvetsgrant för att göra de saker för sig själva som de kan göra, och på så sätt ställa sig själva i rätt relation till lagarna om liv och hälsa.—Manuskript 22, 1887