Alla Jesu ord och gärningar var betydelsefulla, och deras inflytande skulle förnimmas med ständigt ökad kraft efter Hans korsfästelse och himmelsfärd. Många av dem, som nu ivrigt väntade på, att höra svaret på Jesu fråga, skulle senare bli Hans lärjungar, och de drogs till Honom för första gången genom Hans ord denna händelserika dag. Scenen i templets förgård skulle aldrig utplånas ur deras sinnen. Skillnaden mellan Jesus och översteprästen var iögonenfallande. Den stolte dignitären i templet var klädd i en dyrbar och rikt prydd dräkt. På hans huvud glittrade tiaran. Hans uppträdande var majestätiskt, hans hår och hans långa, böljande skägg var silvervita av ålder. Åskådarna darrade vid hans anblick. Framför denne vördnadsbjudande personlighet stod himmelens Majestät utan prydnader och utan yttre prakt. Hans dräkt bar spår av resan. Hans ansikte var blekt och uttryckte tålig bedrövelse, likväl stod där skrivet en värdighet och en godhet, som stod i skarp kontrast till den stolte, självmedvetne och vredgade översteprästens. Många av dem, som hörde Jesu ord och såg Hans gärningar, inneslöt Honom i sina hjärtan som en Guds profet.