Kristi hjärta blev genomborrat av långt värre psykisk smärta, än den smärta, som spikarna gav Honom, som drivits genom Hans händer och fötter. Han bar hela väldens synder, tog emot vårt straff – Guds vrede mot överträdelsen. Hans nöd innefattade den svåra frestelsen, att Han kunde tro Sig vara övergiven av Gud. Hans själ blev torterad av trycket från det stora mörker, som hotade att få Honom att avvika från Sin redbarhet under den fruktansvärda prövningen.