Plötsligt kom vi till en vändskiva, som var tillräckligt stor för att rymma hela tåget. Broder och syster White stod där och när jag steg av tåget sa de: ”Det här tåget kör åt helt fel håll. Det måste vändas i rakt motsatt riktning.” De tog båda tag i varsin vev som satte maskineriet i rörelse och vände skivan, och de tog i av alla krafter. Aldrig har några män arbetat hårdare för att driva en handdriven dressin, än de gjorde vid vändskivans vevhandtag. Jag stod och såg på tills tåget började vända. Då utbrast jag: ”Det rör sig” och grep in för att hjälpa dem. Jag ägnade inte så mycket uppmärksamhet åt tåget, eftersom vi var så koncentrerade på vårt arbete med att vrida vändskivan.