Pastorn försökte inte hänvisa till en enda text som skulle kunna bevisa att vi hade fel, utan ursäktade sig med att han hade ont om tid. Han rådde oss att i tysthet lämna samfundet och undvika den uppmärksamhet som ett församlingsförhör skulle medföra. Vi var medvetna om att några av våra bröder fick liknande behandling för att de handlat ungefär som vi, och vi ville inte att man skulle tro att vi skämdes för att erkänna vår tro eller att vi inte kunde lägga fram stöd för den från bibeln. Så mina föräldrar krävde att få veta orsakerna till denna begäran.