Den fanatism som du har fallit offer för borde leda dig och andra att undersöka, innan ni fattar beslut när det gäller detta som har ett sken av helgelse. Ett sken är inte något verkligt bevis på kristen karaktär. Du och andra är rädda för att ni ska få litet mer kritik än ni förtjänat, och ni ser noga på sådant som verkar vara ett misstag eller ett fel hos andra, eller en försummelse från deras sida, och ni känner er sårade. Du är alltför krävande. Du har haft fel och har bedragit dig själv. Om andra har missbedömt dig när det gäller vissa saker, är det inte annat än man kan förvänta sig, med hänsyn till omständigheterna. Du borde, i djupaste sorg och ödmjukhet, sörja över din sorgliga avvikelse från det som är rätt, som gett upphov till olika känslor, åsikter och uttalanden när det gäller dig. Om du inte anser dem vara korrekta i varje detalj, måste du låta det passera och inte fördöma andra. Du måste bekänna dina fel utan att kritisera någon annan, och sluta att klaga över att dina bröder har försummat dig. De har gett dig mer uppmärksamhet än du förtjänade, med tanke på den ställning du haft i åratal. Om du (323) kunde se saker så som Gud betraktar dem, skulle du för alltid förakta de klagomål som du kommer med och ödmjuka dig själv under Guds hand. ”Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi”.