Många inbillar sig att deras önskan om att öka sina tillgångar bottnar i en vilja att kunna stötta Guds verk. En del lovar att när de har uppnått en viss förmögenhet, då ska de använda den till att göra gott och främja sanningen för vår tid. Men när de har infriat sina förväntningar är de inte mer beredda att stötta Guds sak än tidigare. De lovar på nytt sig själva, att när de har skaffat sig det hus eller det landområde som de vill ha, och betalat för det, då ska de göra mycket med sina tillgångar för att främja Guds verk. Men när de har uppnått det som de så innerligt önskar sig, är de mycket mindre benägna att hjälpa Guds verk än då de var fattiga. ”Och den som tar emot det sådda bland törnbuskarna är den som hör ordet, (478), men där omsorg för denna världen och rikedomens lockelser kväver ordet, och han blir utan frukt.” Rikedomens bedräglighet förleder dem, steg för steg, tills de förlorar all kärlek till sanningen, medan de ändå inbillar sig att de tror på den. De älskar världen och det som hör till världen, men kärleken till Gud eller till sanningen finns inte i dem.