När Israel blev angripet av amalekiterna, gav Mose order till Josua att kämpa mot deras fiende medan han själv (108) skulle stå med Guds stav i sin hand, med sina händer uppsträckta mot himlen inför folkets åsyn och visa det upproriska knotande Israel, att deras styrka och kraft var i Gud. Han var deras kraft och deras styrkas källa. Det fanns ingen kraft i denna stav, utan Gud arbetade genom Mose. Moses måste få all sin styrka ovanifrån. När han höll upp sina händer, segrade Israel, när han lät sina händer falla, segrade Amalek. När Mose blev trött, måste han få hjälp att hela tiden hålla sina trötta armar uppsträckta mot himlen. Aron och Hur gjorde i ordning en stol till Mose och sedan hjälpte de båda till att hålla hans händer uppsträckta tills solen hade gått ned. Dessa män visade alltså Israel dess plikt att stödja Mose i hans svåra uppgift, så länge han skulle ta emot Guds ord för att förmedla det till dem. Denna handling skulle också visa Israel, att Gud ensam höll deras öde i Sina händer och att det var Han som var deras erkände Ledare. Då sade Herren till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen”… ”HERREN skall strida mot Amalek från släkte till släkte”. (2. Mos. 17:14, 16) Han sade: ”Kom ihåg, vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. När därför HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land, som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!” (5. Mos 25:17-19)