Givmildhet är inte så naturligt för oss, att vi vinner denna dygd vid ett enda tillfälle. Den måste vårdas. Vi måste medvetet besluta oss för att vi vill ära Gud med allt vad vi har. Vi får inte låta något fresta oss, så att vi berövar Honom tionde och gåvor, som tillhör Honom. Vi måste vara förnuftiga, systematiska och uthålliga i våra kärleksgärningar mot människor och i våra tacksägelser (272) till Gud på grund av Hans goda gåvor till oss. Detta är en alltför helig uppgift att överlåta åt slumpen eller låta styras av impulser och känslor. Vi bör regelbundet reservera något till Guds verk, så att Han inte berövas den del som Han gör anspråk på. När vi rövar från Gud, rövar vi också från oss själva. Vi ger upp våra himmelska rikedomar för att ha mer på denna jord. Detta är en förlust, som vi inte har råd att ådra oss. Om vi lever så att vi kan få Guds välsignelse, kommer vi att ha Hans välsignande hand med oss i våra timliga affärer, men om Hans hand är emot oss, kan Han tillintetgöra alla våra planer och sprida våra tillgångar fortare än vi kan samla.