Predikanter uppträder alltför ofta som kritiker, som flitigt visar sin böjelse för stridigheter. Sabbat efter Sabbat går, och nästan inget intryck av Kristi nåd görs på åhörarnas hjärtan och sinnen. Härigenom blir predikantverksamheten betraktad som mindre viktig. Hela himmelen arbetar på syndarnas frälsning; och när den mest ömkansvärde i mänskosläktet kommer med syndaånger till sin Fader, som den förlorade sonen, blir det glädje i den himmelska hären. Det förekommer värme, ödmjuk hövlighet och kärlek i himmelen. Låt predikanter gå till Gud i bön, och bekänna sina synder, samt med ett litet barns enfaldighet be om de välsignelser de behöver. Be enträget om Kristi (154) kärleks värme, och fläta in den i Era predikningar; och låt ingen få anledning till, att gå och säga att den lära Ni tror på, inte sätter Er i stånd till, att uttrycka sympati för de lidande människorna – så att Ni äger en kärlekslös religion. Den Helige Andes verksamhet bränner upp själviskhetens avfall, och uppenbarar en kärlek, som prövats i elden, en kärlek, som skänker rikedomar. Den, som har dessa rikedomar, står i nära samklang med Honom, som så älskade oss, att Han gav Sitt liv för vår förlossning.