Prästen hade om morgonen utfört den högtidliga ceremoni, som avbildade klippan i öknen, vilken blev slagen, så att vattnet strömmade ut ur den. Klippan var en bild på Kristus. Hans ord var livets vatten. Då Jesus således talade till folket, fylldes deras hjärtan med en underlig bävan, och många var redo, att utropa med kvinnan från Samarien: ”ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig”. {Kapitel 4:15.}