Då Kristus, i egenskap av den vägledande, skyddande ängeln, nedlät Sig till, att leda Israels härar genom ödemarken till Kanaan, kände Satan sig utmanad, ty han trodde ej, att hans makt inte fullt ut skulle kunna behärska dem. Men då han blev varse, att Israels härar enkelt lät sig påverkas och eggas till upproriskhet av hans resonerande, hoppades han, att han skulle kunna förmå dem till muttrande och synd, som skulle orsaka dem Guds vrede. Och då han såg, att människorna rättade sig efter hans diktamen, blev han djärv i sina frestelser, och hetsade dem till brott och våld. Beroende på Satans slughet, blev varje släkte svagare till kropp, sinne och moral. Detta kom honom att tro, att han kanske skulle lyckas i sin krigföring mot Kristus personligen, då Han skulle uppenbaras. |