De saker, som den kristne tycker är svårast att bära, visar sig ofta vara hans största välsignelser. Förebråelse och lögn har alltid följt dem, som har varit trogna i fullgörandet av sina plikter. En rättfärdig karaktär, även om den är svärtad till ryktet av förtal och lögn, kommer att bevara renheten hos sin dygd och förträfflighet. Trampad i smutsen, eller upphöjd till Himmelen, borde den kristnes liv vara detsamma, och det stolta medvetandet om oskuld är dess egen belöning. Förföljelsen från fiender prövar den grund, på vilken ryktet verkligen vilar. Förr eller senare avslöjas det för världen, huruvida de onda rapporterna varit sanna eller inte, eller varit de förgiftade pilarna från illvilja och hämnd. Konsekvens i, att tjäna Gud, är det enda säkra sättet, att lösa sådana frågor på. Jesus ville, att Hans folk skulle vara högst försiktiga, så att de inte skulle ge Hans saks fiender anledning till, att fördöma deras heliga tro. Ingen felaktig handling bör kasta ett stigma på trons renhet. När alla argument misslyckas, öppnar förtalarna ofta sin häftiga eld mot Guds belägrade tjänare; men deras lögnaktiga tungor för till slut förbannelser över dem själva. Gud kommer slutligen att rättfärdiga rätten, hedra de skuldlösa och gömma dem i Sin paviljongs trygghet från tungornas rapp.